Blygsamhet en bortglömd egenskap. En egenskap som trycks undan med alla medel. Och vi lyckas riktigt bra. Vi lär oss att ta för oss. Vässar armbågarna om vi vill någonstans. Det viktiga är att uppmärksammas, ibland oavsett om det vi gör är bra eller dåligt. Om du syns och hörs – då finns du och är viktig. Facebook, Twitter, Instagram, Youtube, Snapchat – meddela alla vad du gör, vad du äter, var du har sovit, hur mycket du har tränat eller hur full du blev igårkväll. Allra bäst är att bli kändis eller komma med i en dokusåpa.
Blygsamhet får inte förväxlas med blyghet. Det är inte alls samma sak. Blyghet är att inte våga visa vem man är, vad man kan eller tycker. Vid blygsamhet vet man sitt värde utan att insistera på uppmärksamhet. Det bekymrar mig att många ungdomar inte tycks ha några gränser utan gärna fläker ut sig, både sitt inre och yttre. Med blygsamhet uppskattar du dig själv och ditt privatliv med tyst stolthet. Är du blygsam tar du emot beröm och smicker med ödmjukhet och tacksamhet men undviker all respektlös uppmärksamhet. Blygsamhet är att vara bekväm med dig själv och att sätta sunda gränser runt dig och ditt privatliv. Blygsamhet är att klä dig på ett sätt som visar respekt för dig själv och din omgivning.
Naturligtvis är det så att även vi i vuxenvärlden tycker att det gäller att visa framfötterna i så många sammanhang som möjligt för att nå ett steg ytterligare i karriären. Vi överdriver lite lätt, skryter och talar om hur mycket vi hinner och kan. Vi nämner i förbifarten hur ont om tid vi har eftersom vi har så mycket att göra och är så viktiga. Det finns nog inte många yrkesgrupper som har blygsamhet på meritlistan. Det ligger liksom inte i systemet.
Foto: pexels.com
