Svart eller vitt. Mac eller pc. Lågkolhydrat eller kalorisnålt. Vetenskap versus religion. Expressen eller Aftonbladet. Medicinering kontra en ny livsstil.
Är det så självklart vad som är rätt? Nej det borde inte vara det. Vad gäller mode förstår vi ju att så är egentligen inte fallet. Fungerar plagget? Passar det och är helt och rent? Varför inte då använda kavajen från 80-talet med axelvaddar? Jo visst, det krävs en del mod att bära den, men som princip, är det vettigt att rata den bara för att den inte är moderiktig? Eller huset som ska säljas; fortfarande fräscht men i färger som är helt ute. Vill ingen köpa det då?
Att göra som alla andra måste väl ändå vara rätt? Klädsmak, inredning, tänka och tycka som alla andra, då går jag säker. Men finns det bara ETT rätt och allt annat är fel?
Nej, jag tror inte det. Det finns många vägar. Allt kan ses i olika ljus och varje betraktare kan anse att bara just han har funnit sanningen, men så är ju faktiskt inte fallet. Snarare kan vi ju se det så att mångfald berikar helhetsbilden. De som exempelvis är från andra kulturer än min egen kan ge ett helt nytt och intressant perspektiv.
Tänk t ex tre personer som för första gången ser en hammare och låt dem förklara var det är. En ser den endast rakt underifrån, den andre ser den från sidan och den tredje ser den bara bakifrån. Alla kommer beskriva hammaren helt korrekt, men inte förrän allas aspekter slås samman kan man finna en bättre helhetssyn.
Vi står ständigt inför många val. Det kan vara stressande att vid varje viktigt beslut lyssna på flera infallsvinklar, googla och leta fakta för att finna ett balanserat klokt beslut eller en mångfacetterad insikt. Många gånger väljer jag den enkla vägen. Jag lyssnar på en person som jag tror “vet”. Litar bara på sådana som har liknande åsikter som jag, dvs någon som tänker som de flesta andra. Det går snabbast så. Att göra som flertalet är på något vis ansvarsbefriande och tryggt.
Undrar om jag missar något väsentligt i min vilja att välja “det rätta”?