Vår verksamhet består huvudsakligen av dela-med-dig-workshops med fokus i Valsta, Sigtuna plus två årliga events: Mångkulturdagen 21 maj i Valsta och Mångfaldsfestival 16-17 november på Kulturumteatern i Märsta.
Läs mer om det på våra temasidor där du kan anmäla dig för att delta på aktiviteter (kommer inom kort).
Du kan anmäla din intresse via info@ggfsweden.org eller ring 070-757 48 89.
På en sommardag under 80-talet på en välkänd restaurang i Los Angeles området uppstod ett våldsamt bråk då en trevlig svart familj besökte restaurangen för att få en fin familj upplevelse. Över 10 människor dog i bråket. Restaurangen stängdes för ett par veckor.
Vid åter öppningen var George Graham sen tidigare anlitad för att spela med ett storband. George pratade med ledaren om en idé att inkludera duktiga musiker från olika kulturer. En del spelade med bandet i alla fall – men vid detta tillfälle övertygade George ledaren att ta tillfället i akt för att ‘poängtera en nyckel punkt.’ Ledaren gillade tanken helt och hållet och började vid deras framträdande med att hälsa publiken ungefär så här,’ Diversity is necessary to make great music as diversity complements/enhances.’ ‘We may look different from each other but we all come from the same source and thus intimately related to each other – right? So let’s enjoy each other!’
Det fullsatta rummet med flera hundra åhörare reagerade med en stark och vidhållande entusiasm. Hela kvällen upplevdes som ett mångfaldsfirande. En upplevelse starkt utöver det vanliga. En i publiken var konstnär och mot slutet blev han så rörd att han bestämde sig för att skissa på en tavla. Han visste att George Graham låg bakom satsningen och började därför med trumpetsektionen. Han ville måla hela orkestern men föreställningen avslutades innan han hann bli färdig. Trumpetsektionen speglade i alla fall tanken.
Något som var extra roligt var att Snooky Young inte fick information om att ta med sig sitt flygelhorn. Han spelade därför sin trumpet med en bucket-sordin och enligt George anpassades hans klang perfekt till flygelhorn spelandet. Snooky var ensam om denna förmåga.
Dagarna efteråt skedde intressanta händelser – många stamgäster som tidigare kunde bråka om det kom in en ‘svarting’, ändrade sina inställningar till den grad att äkta nyfikenhet väcktes. Storbandet anlitades oftare och stämningen på restaurangen ändrade sig totalt – från en segregations inställning till en ‘alla är välkommen’ inställning. Restaurangen gick bättre än aldrig förr.
I bilden från vänster: Oskar Brashier, Snooky Young, George Graham, Bobby Bryant, Bob Summer
En kylig dag, tror det var minus femton, stod jag på en skolgård i Kiruna. Efter dagens värv var jag varm trots att jag bara hade kort jacka, kjol och nylonstrumpor. Jag skulle möta mina barn för att ge dem skjuts hem och hade precis hoppat ur bilen strax innan de skulle komma ut. Skolgården var gnistrande vit, den var helt tom förutom mannen som närmade sig mig. Under ett antal virade halsdukar så såg jag en mycket påbylsad person från Afrika. Hans hudfärg antydde åtminstone det. Jag skrattade och log glatt emot honom. Jag tyckte det var roligt med kontrasterna och kände mig som en viking. Jag frös ju inte alls.
Det var inte så vanligt med andra nationaliteter i Kiruna i slutet av åttiotalet, men nu fanns en flyktingförläggning i staden. Ryktet gick att Kiruna var en tuff plats för dem. Läkarna på lasarettet skrev ut sömnmedel på löpande band. Både på sommaren då det aldrig blev mörkt, och på vintern då det aldrig blev ordentligt ljust. En väninna, som liksom jag ursprungligen var en “noll-åtta”, berättade fnittrande för mig om en händelse när hon hade kommit in på postkontoret. Posten i Kiruna centrum var en ordentligt rymlig lokal med ett flertal soffor och många kassor. Hon hade genast observerat att en ensam färgad man satt på en av sofforna. Efter hon tagit sin kölapp så satte hon sig på samma soffa, på platsen alldeles bredvid honom. Syftet var att visa att hon minsann inte hade fördomar och var van vid alla slags nationaliteter. När hon väl satt till sig rätta insåg hon att lokalen var i övrigt tom. Det var bara hon och mannen. Mannen som jag mötte på skolgården var troligtvis inte samme person. Han hette Muhammed och berättade på riktigt bra svenska att han och hans familj bodde i en av campingstugorna som flyktingförläggningen disponerade och att de kom från Somalia. Muhammed sprudlade av glädje. Han berättade att det var första gången en svensk frivilligt pratade med honom. En svensk som inte var handläggare, läkare eller språklärare. Bara en vanlig svensk som jag som pratade med honom fast jag inte behövde. Det utvecklade sig till en mångårig vänskap.
Efter en tid flyttade Muhammed med fru och barn till Skellefteå. Vi höll ändå kontakten och det visade sig perfekt när vi bilade mellan Kiruna och Stockholm. Det är en resa på 130 mil så en paus i Sundsvall och en i Skellefteå är skönt när man har barn i bilen. Ett år i slutet av juli när vi reste hem till Kiruna övernattade vi hos Muhammed med familj. De levde i ett lugnt bostadsområde. När min man, som väntade på oss i Kiruna, ringde och undrade om resan hittills gått bra ville Muhammed prata med honom. I telefonen bedyrade Muhammed för min man att han inte behövde oroa sig. Jag och barnen var nu väl omhändertagna och i trygga händer. Min man tackade så mycket och sa att det var vänligt att vi fick bo hos dem.
Senare efter lite kvällsfika och umgänge insåg jag att jag glömt något i bilen och reste mig för att gå och hämta det. Nu fick Muhammed problem. Han tog på sig jackan och frågade generat om han möjligtvis kunde få följa med. Muhammed förklarade att han var väl medveten om att detta inte tillhörde svenska seder men han hade ju lovat min man att inget skulle hända mig. Självklart fick han det. Vi följdes åt till bilen som bara stod 50 meter bort, det var knäpptyst och stilla i området och fast det var sent på kvällen var det ljust som om det var mitt på dagen.
Ofta har jag tänkt på den här händelsen och många andra kulturskillnader jag upplevt. Det är så nyttigt att utmana sig själv. Tvinga sig att förstå hur andra kulturer fungerar, andra traditioner och religioner. För det krävs en ansträngning från min sida att vara extra finkänslig, bjuda in och att vara redo att vidga mina snäva vyer. Samtidigt är det härligt när min kunskap om mänskligheten förändras och förnyas, men jag gör det på mina villkor och kan lätt dra mig tillbaka till min invanda och trygga tillvaro, till min familj och till mina gamla vänner med samma tankar och åsikter som jag. Det kan inte Muhammed på samma sätt. Han lever i ett samhälle som har sina oskrivna regler, självklarheter och umgängessätt. En omgivning helt annorlunda för Muhammed, men det var säkert lika berikande för honom att lära känna mig, som det var för mig att lära känna honom.
Rotary international Stockholm ger pris till DJ Maytan för hans arbete med George Graham Foundation i samhällsdialogen kring integration och bemötande av mångfald. Den 15 november på Glashuset i Södermalm höll Rotary International Stockholm en stor fest för att fira deras 15-årsdag och bland annat delades et pris ut till DJ Maytan. Festmiddagen var besökt av ca. 60 Rotary medlemmar, inklusive representanter från minst 10 Rotary-klubbar och Rotary Sverige-guvernören, Magnus Elfwendahl .
DJ fick berätta om George Graham Foundation och hur vi identifierar och engagerar individens talanger, intressen, engagemang och passioner för en berikande dialog i mångfald som ökar välbefinnande och glädje.
För att visa vår dialog spelade Dilyar och DJ kurdisk och svensk folkmusik och även tillsammans. Detta visar hur två kulturer kan berika varandra.
Vår presentation blev mycket uppskattad av deltagarna på festen. Ett stort intresse skapades för framtida möjligheter till samverkan. Rotary International och George Graham Foundation har liknande målsättningar, något som speglas i Rotarys verksamhetsbeskrivning, som handlar om att vara samhällsengagerad, tillsammans från olika bakgrunder, oberoende etnisk tillhörighet för att främja samförstånd, goodwill och fred i världen.
Köp almanackan – stöd vårt arbete med trivsel i mångfald!
2019 är av FN utsett till Internationella året för ursprungsfolkens språk. Almanackan uppmärksammar samiska men också de övriga fyra nationella minoritetsspråken i Sverige får stort utrymme. I kalendern hittar du ord för årstiderna på många språk. Hur många? Vilka?
Mångkulturella almanackan ges 2019 ut i samarbete med Ålands landskapsregering. Den kommer bland annat att användas i samtliga förskolor och skolor på Åland.
En almanacka kostar ord. 150 kr. Hämta ditt exemplar på Mångfaldsfestival 11 november på Kulturumteatern i Märsta. Festivalpris 140 kr. Mängdrabatt vid köp av fler än tio: 130 kr styck. Vid mycket stora beställningar ger vi mer rabatt. Pris inkl. moms.
Beställ och betala innan 8 november för att säkra ditt exemplar på Mångfaldsfestival!
Mångkulturella Almanackan ges ut av Mångkulturelt centrum i Fittja. För varje kalender du köper via George Graham Foundation stödjer du vår verksamhet för att sprida glädje och trivsel i mångfald samt för grannskapsutveckling i Sigtuna och i Stockholms län …
Betala med kort, till bankgirot 5281-4647 eller med Swish: 123 075 79 48.
Obs! Gäller endast avhämtning Mångfaldsfestival 11 november 2018 och beställningar betald/mottagit innan 8 november.
Har du frågor, ring 073-641 56 00, skicka en fråga till info@ggfsweden.org.
Det är så lätt att dras ner i ett tänk att det bara blir värre och värre. Mordbränder, global uppvärmning, misshandel, skrämmande djurhantering, bilbomber, jordskred, valfusk, våldtäkter, svält, gerillaattacker, diabetes, oväder, läkemedelsskandaler, fördomar, rasism, torka, droger, mutor, meningslöshet, atomsprängningar, orättvisor, intriger, dödsskjutningar, våld och sargade själar. Det finns egentligen ingen ände på allt elände. Vi hör det ständigt på nyheterna, ser det på löpsedlarna, i all form av media och till och med pratar(!) med varandra – när det kommer riktigt nära.
Men faktum är att det blir bara bättre och bättre – globalt sett. Enligt fakta från FN, Världsbanken och Världshälsoorganisationen blir världen allt friskare, rikare, friare och fredligare. Svårt att tro, eller hur? Siffrorna bevisar att så sent som 1980 hade endast 50% av världens befolkning förbättrad vattenkvalité, nu har 90% bra vatten. År 1820 levde 90% av världens befolkning i fattigdom, nu är det 10%. Nästan samma siffror gäller för analfabetism. 1900-talet har varit det minst våldsamma århundradet någonsin om man jämför i procent på befolkningsstorleken. Mänsklighetens medellivslängd var 30 år 1850 och nu är den över 70 år. Hela 50% av världens befolkning led av undernäring 1945 och 2015 är det runt 10%.
Detta går att läsa i den glädjande faktaspäckade boken Framsteg, tio skäl att se fram emot framtiden av Johan Norberg.
Självklart finns fortfarande orättvisor, sjukdom och våld kvar på vår jord. Vi ska inte blunda för det. Men det kan ändå vara nyttigt att ha ett rimligt perspektiv. Media tror att deras uppgift är att sälja lösnummer med sensationella rubriker, därför får vi veta om bilbomben på andra sidan jordklotet.
Glädjande nog går det mänskliga medvetandet mot nolltolerans för orättvisor och våld. Min övertygelse är att i framtiden kommer alla få känna sig trygga och vara mätta samt få möjlighet till utbildning. Vi kommer vara kloka och miljövänliga, inkluderande till vem vi än möter. Vi kommer kunna utgå ifrån att omgivningen vill alla väl, till och med kunna lita på företag och myndigheter. Ja, jag är övertygad om att även öknen kommer blomma.
Gränslösa röster kommer till Mångfaldsfestival 11 november!
Gränslösa röster är en kör som består av asylsökande, nyanlända och etablerade svenskar. Vi vill återspegla det moderna Sverige. Vi är personer med vitt skilda bakgrunder, erfarenheter, ålder, kön, yrken och intressen.
Några av oss har levt länge i Sverige, några av oss kom nyligen hit och står nu inför att bygga upp ett nytt liv i vårt land. Vi är lika olika som vi är lika, men vi delar övertygelsen om alla människors lika värde och insikten att segregation är en grogrund för fördomar och rasism. Musiken är en universell och förenande kraft som bryter språkliga och sociala barriärer.
Genom den lär vi oss språk och får nya vänner för livet. Genom Gränslösa röster engagerar vi oss för musiken, för varandra och för ett mer inkluderande och öppet Sverige. Varje röst har en unik klang och vi tror att de vackraste harmonierna uppstår av en mångfald av stämmor.
Vi lär oss av varandra, och på vår repertoar återfinns olika musikgenrer på flera av de stora språken i Sverige.
Om kören Gränslösa röster / Voices Without Borders
Körledare är Cecilia Q. Öhrwall och Maria Peters.
Bilden är från körens framträdande på Södra Teatern vid Julgala för Syriens folk 2016.
Årets Mångfaldsfestival inkluderade allt arbete vi gjorde under hösten via “dela-med-dig-workshops”, arbetsgrupper, skolarbete, olika föreningar som sysslade med att dela med sig av sina intressen och engagemang för en ökad trivsel i mångfald och dynamiskt grannskapsarbete.
Mångfaldsfestival arrangerades söndagen 11 november 2018 på Kulturumteatern i Märsta. Dogge Doggelito var konferencier och soloist.
Tillsammans visade vi ett utdrag av den stora kulturbredden som finns i kommunen och närområdet.
[/su_column]
[su_column size=”1/2″ center=”no” class=””]
Många artister medverkade, bland annat: Gränslösa Röster, Hunermand Dilyar, Helena Gunnarson dansgrupper, Entre Frontera Kids, Karolina Karner, Honya Ensemble som är persisk folkmusikgrupp, en gästartist från Finland som dansar finsk tango, duktiga elever från Arlanda Gymnasiet. Alla tillsammans samverkade med Graham Foundation Orchestra som är ett professionellt storband – baserad på George Graham och Dizzy Gillespie World Peace Orchestra under UNESCO.
[/su_column][/su_row]
Mångfaldsfestival – en fest för alla som deltar i processen att öka trivsel i mångfald!
Ensemble Honya, med bas i Stockholm, spelade fusion musik från olika länder som Sverige, Iran, Afghanistan och kurdisk musik. Här nedan kommer lite information om artisterna. Honya ensemble består av:
Mohammad Khaladian – oudspelare (orientalisk luta) samt specialiserar sig på kurdisk musik. Han har bland annat spelat med Kayer ensemble, Pari Isazadeh, Nasser Razazi, Hamava (Paris och Wien). Speltillfällen bland annat Kista Världsmusikfestival, Södra teatern, Kägelbanan, Kista Kyrka & Nouruz TV (med den kända kurdiska sångaren Gholami).
Hossein Gordin – bass och gitarrspelare. Spelar rock, pop och latinamerikansk musik samt är låtskrivare och kompositör. Har spelat med många kända nationella och internationella musiker, bland annat på Eldfesten i Stockholm samt med folkbandet Golbang och The Great Refugee Orchestra. Han startade också ett numera känt band som heter Mambo Leiva.
[/su_column]
[su_column size=”1/2″ center=”no” class=””]
Hassan Adinezadeh – är perkussionist (trummor) och har sitt ursprung från provinsen Hormuzgan vid persiska viken; vilket såklart inspirerat hans musik. Sverige har hittills njutit av Hassans musik på flera musikfestivaler och scener som t.ex.: Re-Orient, Urkult, Krogstrand, Södra Teatern, Kungliga Dramaten och även mer än 10 års erfarenhet som core medlem i världsmusikbandet Golbang.
Esmat Rezapour – skådespelerska och och sångare som sjunger på persiska, afghanska och svenska. Har framträtt tillsammans med Hossein Gordin på Nouroz konserten i kulturhuset Messingen i Upplands Väsby samt olika kända kurdiska och iranska tv kanaler.
Therése Neaimé är en svensk – libanesisk singer – songwriter som driver även sitt eget skivolag, Future Records. Efter att ha verkat i USA i 5 år och gett ut tre album; ”Livin”, ”Stronger” och ”Sandstorm”, är hon nu åter i Sverige. Therése står dock sedan 8 år även med ena foten i mellanöstern, och då främst i Dubai. Där hon har rönt stora framgångar som både artist i etern, i print, på video och live.
Tack vare sina framgångar i mellanöstern har Therése varit omskriven och fotad för omslaget på en av de största tidningsmagasinen i Mellanöstern, ”Arabian Woman”.
Therése har även haft en Top 40 hit i USA, med sin låt ”The Future” från hennes första album. Med över 7000 ”spins” nådde denna en imponerande 13:e plats.
Therése har turnerat runt världen på kontinenter som Europa, USA, Asien med sitt egna liveband och öppnat upp för världsartister såsom det legendariska livebandet Simply Red. Synts i musikvideos på MTV och i den amerikanska TV-serien ”Soul Train” där hon var en återkommande ”regular dancer”.
[/su_column]
[su_column size=”1/2″ center=”no” class=””]
Som en av många live shower för prominenta gäster kan nämnas den i Abu Dhabi – för Kung Carl XVI Gustaf och Kronprinsessan Victoria, i sällskap med hundratals VIP-gäster. Therése representerade där Sverige genom den svenska ambassaden.
Therése har representerat svenska UD i Kairo med live framträdanden som framgångsrik ”svensk/arab”.
Therése är nu aktuell med sitt fjärde album och hennes senaste singel releaser klättrar just nu på de internationella radiolistorna. I maj 2018 gick Therése senaste singel ”Sold to Perfection” in som #16 på TOP20 radiolistan i USA. Följd av en andra singel release av hennes låt ”Today is a Holiday” vilken i sin tur gick in som top 30 på den officiella UK pop chart-listan.
George Graham Foundations ordförande och orkesterledare i Graham Foundation Orchestra har tilldelats:
“The Rotary Club of Stockholm International Ron Pavellas Award for Community Service”
The prize is awarded to DJ Maytan who has significantly contributed to the betterment of his neighbourhood and community and has promoted integration within the Stockholm Metropolitan Area.
The award is named in the honour of Ron Pavellas, the founder of The Rotary Club of Stockholm International.
Det var en gång två höghus på Samhällsvägen. Till det yttre verkade de vara exakt lika. Det enda som skilde dem åt var att på sommaren var det bara huset på Samhällsvägen 23 som hade fina prunkande rabatter och nästan alltid kunde man se människor i samspråk i porten och ute på gatan. Skälet till de fina blommorna var att änkemannen herr Omtyckt älskade att stoppa fingrarna i jorden. Grannarna i huset uppskattade hans omsorg, som tex herr och fru Kärlekfull. De var i femtioårsåldern, hade varit gifta i många år och var fortfarande förälskade. När det fanns en stund över tog de gärna en promenad och höll varandra i handen samtidigt som de livligt förde en konversation.
I 23:an rådde helt enkelt en god stämning. Samtalen mellan grannarna handlade nästan alltid om hur man kunde förbättra livet för varandra och i området i stort. Ofta var det grillfester utanför huset dit alla var välkomna. Barnen i huset lekte hos varandra. Hos den gamla fröken Förnöjd stod dörren alltid öppen. Hon var sängliggande sedan ett år tillbaka, p g av en svår reumatisk sjukdom, men fick ofta besök av grannarna som kom med soppa eller bara för en liten pratstund. Barnen i huset älskade att gå till henne trots att där inte fanns en enda leksak, men de visste att hon lyssnade på dem och tog deras resonemang på stort allvar. Den som besökte henne oftast var nog ändå unge herr Framtid. Han hade kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn för sju år sedan. Herr Framtid bodde i en etta på första våningen och studerade nu till läkare. Han hade sett mycket och mist sin familj under flykten från sitt hemland, och såg nu gamla fröken Förnöjd som sin egen mormor.
Mitt emot på Samhällsvägen 28 såg det lite torrt och trist ut.
Det är för soligt på vår sida, det går inte att odla blommor och buskar som de gör på 23:an. Blir alldeles för hett, tyckte herr Missnöjd.
Över huvud taget var ingen särskilt positiv i porten på 28:an.
Titta bara på herr och fru Kärleksfull! De har varit gifta i evigheter och så håller de varandra i handen när de går ut. Det är ju bara för pinsamt! ropade fru Jante till sin man när hon kikade ut bakom köksgardinen.
Tant Klagan på femte våningen hade aningens ont i höften. Gick med rullator när hon väl reste sig från TV-fåtöljen. Hon körde hårt med sin man, om än det ena än det andra, och han i sin tur knorrade och gnällde på allt han måste göra.
Nej, det var som sagt lite dystert i huset. Inga vänliga ord, möjligtvis några muttranden om dåligt väder när de mötte en granne. Även om vädret var fint kunde det faktiskt blåsa för mycket eller vara för varmt. En gång utanför porten på 28:an, försökte herr Framtid säga något vänligt på bruten svenska till unga fröken Självupptagen, men hon hade lurar i öronen, gick förbi och skickade en viktig snapchat istället för att möta hans blick.
Nu var det så att gamla fru Bitter i paradvåningen högst upp i 28:an just hade gått hädan och in flyttade nu familjen Hoppfull. Det var en ensamstående pappa med fyra barn. Som du förstår hade familjen gått igenom många tråkigheter (som jag inte ska gå in på här) men de utstrålade ändå lugn och harmoni. Många var avundsjuka på den fina lägenheten med magnifik utsikt men pappa Hoppfull hade stått i bostadskö i flera år, och nu var det deras tur.
Det var en stort flyttlass. Hela familjen kånkade och bar. Några grannar från 23:an hjälpte också till. Allra minsta fröken Hoppfull, fem år gammal, bar sådant hon kunde lyfta. Äldsta barnet Hoppfull, elva år, ville orka lyfta lika mycket som de vuxna, men när han tog kartongen med porslin gick det inte längre utan allt åkte i backen med en krasch. Unge herr Kränkt som bor i ettan på våning 5 tittade missmodigt när han gick förbi och låtsades som ingenting.
Pappa Hoppfull märkte snart att det fanns många barn i de båda husen. Han la också märke till skillnaderna på deras sätt att umgås med varandra. I hans eget hus hördes ofta skrik och bråk i porten, men utanför det andra huset tycktes alla barnen leka och ha kul tillsammans oavsett ålder.
Nu var det så att pappa Hoppfull var en handlingens man. Trots att han var ensam med fyra barn och arbetade heltid så såg han det som sin största uppgift att ge alla barn en glad och trygg uppväxt. Oavsett om det var hans egna eller inte. Efter några dagars realistiskt funderande gjorde han fina inbjudningskort tillsammans med äldste sonen och tog sen yngsta dottern i handen och gick från dörr till dörr och presenterade sin idé. Men han började i det andra huset där han trodde att han skulle bli bättre mottagen.
Eftersom han inte visste var alla barnen bodde så hamnade han bland annat hos gamla fröken Förnöjd som ropade att dörren var öppen. Pappa Hoppfull berättade om sina avsikter att varje lördag bjuda de två husens alla barn till en trevlig och glad stund. Syftet skulle vara att ge dem möjlighet att uttrycka sig, utveckla sina talanger och goda egenskaper. Det blev ett trevligt samtal som slutade med att hon gärna ville hjälpa till – på sitt sätt – genom att ta upp samma ämnen som pappa Hoppfull när barnen ändå hälsade på hos henne. Mötet med unge herr Framtid var glädjande.
– Jag inga barn har, sa han och lyste som solen. Men jag gärna komma hjälpa dig.
Efter att ha ringt på varje dörr på Samhällsvägen 23 och blivit så positivt mottagen kände pappa Hoppfull att han kunde göra detsamma i sitt eget hus. Det gick väl sisådär.
Hos familjen Ont-Om-Tid var svaret:
– Kanske om barnen hinner efter ridningen och lördagarnas schackturnering.
Hos familjen Uppgiven blev svaret:
– Nej!
Dörren där det stod namnet Kränkt öppnades inte. Inte heller dörren med namnskylten Självupptagen. Herr och fru Klagan hade utflugna barn och tyckte att det det här blir väl jobbigt med att ta hit barn från 23:an också. När dörren var stängd pratade de om att kanske redan nu kontakta Hyresgästföreningen. För så här får man väl inte göra?
Hemma hos herr o fru Missnöjd blev mottagandet annorlunda.
– Bra att någon tar tag i husets barn! Och visst – våra kan komma.
Herr Miss och sambon Tänksam med alla bonusbarnen behövde lite betänketid. Vem var denne skumme pappa Hoppfull i deras hus? Pedofil? Eller ville han verkligen barnen väl? Finns det sådana människor? Är det gratis? Efter mycket tvekan skulle alla bonusbarnen få komma hem till familjen Hoppfull.
Barn från husen på 23:an och 28:an kom så varje lördagseftermiddag hem till familjen Hoppfull. Det var tydligt hur de gladdes sig åt lördagarna. Det blev lekar, sång och samtal på alla nivåer av förståelse. De talade om goda egenskaper och hur man kan praktisera dem i verkligheten. De fick spela teater och utveckla sina talanger på skiftande sätt. Med tiden fick också barnen Ont-Om-Tid komma. Deras föräldrar ansåg att barnen tycktes lära sig så mycket mer om livet än vad ridningen och schackspelandet gjorde. Dessutom var deras barn egentligen inte särskilt intresserade av varken hästar eller schack. Barnen Uppgiven började tjata på sina föräldrar som suckade och gav med sig. Till slut var alla barnen från både 23:an och 28:an uppe i paradvåningen. Ja, det blev lite trångt trots att våningen var på 135 kvadratmeter, men det gick bra, stundom livligt och stojigt och stundom fokuserat och stilla.
Unge herr Kränkt började lägga märke till att barnen i huset såg honom, hälsade på honom och ibland t o m ställde frågor. Han observerade även att unge herr Framtid också kom över till deras hus på lördagarna. En lördag eftermiddag lät han nyfikenheten ta över och ringde på familjen Hoppfulls dörr, ungefär en timme efter att barnen samlats.
Häum. Får man titta in? frågade han pappa Hoppfull.
Självklart! Kan du göra i ordning saften under tiden vi leker klart?
Herr Kränkt blev lite förnärmad att han skulle behöva hjälpa till bara för att han vill kika in. Men ok, det kunde han väl göra.
Du kanske kan skära upp sockerkakan också? Fru Kärleksfull har bakat den åt oss, ropade pappan.
Sen står en fruktsallad i kylen som du kan plocka fram. Den kom fru Jante med alldeles nyss.
Unge herr Kränkt gjorde som han blev ombedd. Han blev mer och mer förvånad. Mitt på golvet i det stora vardagsrummet satt unga fröken Självupptagen med gitarr i famnen och sjöng med alla barnen. Hon strålade och hade en enastående vacker sångröst.
Herr Kränkt fortsatte att komma på lördagarna. Barnen tyckte om honom för han kunde berätta så spännande historier och ibland spelade de fotboll tillsammans. Fler och fler i husen blev involverade på olika sätt. Herr Omtyckt visade hur man kan odla egna rabatter så 28:ans port blev snart lika fin som 23:ans. Tant Klagan visade sig vara riktigt generös och gav barnen gamla kläder till deras teaterföreställningar, och herr Missnöjd tyckte sig faktiskt se en positiv förändring hos både sina egna barn och husets.
Så levde de lyckliga i båda husen i alla sina dagar. Och har du inte sett det med egna ögon än, kommer du säkerligen göra det i framtiden.
