Boka Graham Foundation Orchestra storband, jazzorkester

Vi trivs i mångfald

Publicerad första gång maj 2017

På en sommardag under 80-talet på en välkänd restaurang i Los Angeles området uppstod ett våldsamt bråk då en trevlig svart familj besökte restaurangen för att få en fin familj upplevelse. Över 10 människor dog i bråket. Restaurangen stängdes för ett par veckor.

Vid åter öppningen var George Graham sen tidigare anlitad för att spela med ett storband. George pratade med ledaren om en idé att inkludera duktiga musiker från olika kulturer. En del spelade med bandet i alla fall – men vid detta tillfälle övertygade George ledaren att ta tillfället i akt för att ‘poängtera en nyckel punkt.’ Ledaren gillade tanken helt och hållet och började vid deras framträdande med att hälsa publiken ungefär så här,’ Diversity is necessary to make great music as diversity complements/enhances.’ ‘We may look different from each other but we all come from the same source and thus intimately related to each other – right? So let’s enjoy each other!’

Det fullsatta rummet med flera hundra åhörare reagerade med en stark och vidhållande entusiasm. Hela kvällen upplevdes som ett mångfaldsfirande. En upplevelse starkt utöver det vanliga. En i publiken var konstnär och mot slutet blev han så rörd att han bestämde sig för att skissa på en tavla. Han visste att George Graham låg bakom satsningen och började därför med trumpetsektionen. Han ville måla hela orkestern men föreställningen avslutades innan han hann bli färdig. Trumpetsektionen speglade i alla fall tanken.

Något som var extra roligt var att Snooky Young inte fick information om att ta med sig sitt flygelhorn. Han spelade därför sin trumpet med en bucket-sordin och enligt George anpassades hans klang perfekt till flygelhorn spelandet. Snooky var ensam om denna förmåga.

Dagarna efteråt skedde intressanta händelser – många stamgäster som tidigare kunde bråka om det kom in en ‘svarting’, ändrade sina inställningar till den grad att äkta nyfikenhet väcktes. Storbandet anlitades oftare och stämningen på restaurangen ändrade sig totalt – från en segregations inställning till en ‘alla är välkommen’ inställning. Restaurangen gick bättre än aldrig förr.

I bilden från vänster: Oskar Brashier, Snooky Young, George Graham, Bobby Bryant, Bob Summer

Konstnär: Robert Wolfe

Barbro funderar ...